Mounted Games är på stor frammarsch. Denna hästsportsgren blir allt populärare i ridsportklubbar som tycker om lagsport och utmaningar där många kan vara med.

Självklart kan man komma på mycket sådant själv. Men det finns lika mycket som man inte tänker på. Att följa en reglemente och välbeprövade regler är inte till sist en viktig säkerhetsfråga.

Det sägs att Mounted Games har sin ursprung i den indiska militären. Militären ville hitta ett sätt att hålla soldater och hästar väl tränade.

Idag är Mounted Games en hästsport som följer en utformad reglemente. Flera färgstarka lag tävla mot varandra samtidigt. Leken är standardiserad, och det finns ligor.

Spelet består av en viss földj av spännande uppgifter. Det krävs ingen särskilt dyr utrystning eller specialanläggningar. Många hästar spelar med aktivt, och det är bara roligt att titta på!

Många av de enskilda element kan tjänar som inspirationskälla för en lyckad evenemang där man vill ha gruppdynamiska effekt i fokus. Tävlingar få bara göras på pony, men i Tyskland finns det ett speciellt liga för stora häster.

Totalt spelas det 24 olika spel på en 54 long banan med flera avdelingar, varje är ca. 10 meter bredd.

Det finns gott om engelska böker som beskriver spelregler och detaljerad uppbyggnad av banan. Det finns även en världförbund med en svensk gren som har en ganska informativt hemsidan.

Eller det kan vara lättare och multidimensionalt begripligt. Alla hästar kan har sin färg. All utrystning kan ha detaljer i denna färg. På vår gård Näsudden har vi lyckat att tilldela varje häst sin eget färg - och all utrystning bär den färgen. Fram ryktgrejer till sadlar.

Hinder är många, och det lönar sig att fundera. Vår foderkammare har lätta symboler istället för siffror. Förvånansvärt många människor klarar t. ex. inte av att ge “ett halft mått” havre - men klarar av att förstå “ett rött och ett blått cirkel” - som står för olikt stora behållare.

För personer som har det svårt att komma ihåg saker och ting är det bra att ha korta listor: T. ex. på varje tränskrok kan stå frågan “rengjord?”

Självklart måste man akta sig för helhetsatmosfären. Men om man gör det med lite kreativitet och lägger ned lite energi (t. ex. i ett vinterprojekt) att måla tilltalande listor blir det snarare en trygg än en besvärlig atmosfär.

Det är inget fel heller om det finns bildrika förklaringar för viktiga arbetsmoment: Affischer som talar om hur man rykta en häst, vad man behöver för utrystning vid ridning osv. Sådant material kan man t. ex. beställa från tyska ridsportförbundet som har en utmärkt plakatserie där man kan fylla i svensk text.

Som regel ska materialet vara vardagsduglig och i mycket bra skick. Det blir väl sällan det senaste speciallösning, mera en robust och tilltalande utrystning.

Dessutom underlättar det mycket om allt material är “omöjligt att använda på fel sätt”.

Ett lysande exempel hur långt man kan komma med detta är Sieltecs körseler som utvecklades inom ett pedagogiskt ungdomsprojekt: Bort med alla spännen som inte behövs dagligen. Ett väldigt fiffigt material (klätteringsrep utan kärna) är så robust att det tal mycket stryk och möjliggör en ställbar förbindelse som man först måste knuta upp innan man kan ändra inställningar. Alla ställen som behövs varje gång har vanliga spänne. Fungerar helt perfekt i vardagen!

Den metoden fungerade inte särskilt bra på Professor Behr, som var lite rädd. När hon träffade den mycket engagerade ridläraren Ursula Bruns började en diskussion kring inlärning inom ridningen. Professor Behr var specialist på detta område: Hon forskade kring vuxenutbildning.

Så småningom byggde Ursula Bruns om hennes stall i Reken (Västtyskland) till ett center där hon riktade fokus helt på pedagogisk inlärning för nybörjare.

Anläggningen har blivit ett mötesplats som attrahera många som försöker bygga från början: Här verkade Linda Tellington-Jones, Nathalie Penquitte och många, många fler.

Står man i anläggningen och tittar runt så tycker man många gångar: Ganska självklart! Man ser många exempel hur  bra inlärning kan se ut. Bra exempel är halsringar som användas innan man har ett bra säte (bas för att hålla tygeln), många spännande föremål där ryttaren kan träna sin balans utan att besvära en häst, och ridbanan, som har staket vid bägge sidor där man kan lära sig att galoppera utan att direkt behöver lära sig galoppera runt en kurva.

Det mest fotograferade föremål i Reken är själva “lekparken”.  Lekparken ställer hästen och människan framför uppgifter som är ganska viktiga i vardagen, men svårt att träna i en säker miljö. Här finns bra byggda stigningar, gropar, fladdrande plastband, badplatser - bara att titta på fotot gör att jag får lust att träna…

Sammanfattning: I “FS-TESTZENTRUM REKEN” hittar man många saker som man bär med sig samlad på en inspirerande plats. Det är helt fascinerade att ser hur ur allt partiellt nyttänkandet framkommer en bra helhelt som verkligen fungerar.

Vi hänvisar till olika metoder och inspirationskällor som fiffigt används inom hästterapin.

När en ungdom möter en häst bemöter hästen ungdomen fördommsfritt. återkoppling kommer inte förmedlad - men förklara sig ur situationen. På många sysslor ser man nyttan direkt.

Detta är en bra grogrund för sälvförtroende och höning av frustrationstoleranzen. Denna målgrupp är säkert den målgruppen då hästen kan hjälper till mycket. Att kunna omga med en sadan stort djur, att ser hur dom ma bra när man sköter om innebär att man kan få nyckelupplevelsel.

I mitt arbete har jag manga ganger möt flickor med den problembilden. Jag lyckades normalt att holler ganksa obehagliga situationer på ett akzeptablet niveau. Men alle ur säkerhets- och djurskyddsynpunkt obehagliga situationer som jag har upplevt med mina häster har jag uppleft med denna målgrupp.

Den stora pratet och det “tillbackavisande” av alla erfarenheter som har nagot med självkänslan att göra gör det för personer som hör till denna målgrupp ofta mycket svart att göra nagot med häster över huvudtaget.

Samtidig är feedbacken fram fakvärlden ganska bra. Medan jag stod där och hadde i stort sätt känslan att det inte hände mycket visa uppfölningen att just samspelet med häster var nagot som gett intryck och leverade bilder som kunnde användas i psychoterapien.

När jag jobber med den målgrupp vil jag har tätt kontakt med andra fakliga utbildade personer för att hitta den gränsen hur vid man kan gå. Jag behöver då en ständig feedback.

Missbruk av olika former är ett av dom indikationer som det flesta av mina klienter hadde - och jag tycker att de passer mycket bra för hästterapien. Häster är oerhört duktiga i att täcka upp smygväger - dom ger ett klart och tydligt feedback.

Samtidig hadde manga djupodlade upplevesel när dom omgick med hästen. Hästen bemötade utan nagon fördomm. Kansche att djuren och speciellt hästen spelar en nyckelroll att vi inte hadde en enda backfall i varan 5 årige arbete med mycket tunga missbrukare på gården (Ampitamin, Heroin, Kokain, Alkohl).

Svarigheter var mera att förma missbrukare att inte smyga förbi på andra väger…

(Ergänze: Erfahrungen aus den Büchern…).